Uppskatta vardagen
Snöstorm, kanske inte den bästa dagen att uppskatta vardagen kan tyckas.
Men man får se det positiva i allt. Jag fick förvisso vänta på bussen i 50 minuter på grund av snöstormen, men jag fick i alla fall plats i en kur.
Bussen som skulle gå klockan 4 kom aldrig, eller gjorde den?
Jag kom på den som gick halv 5 som var så full att det immade på bussförarens framruta. Men när vi plockade upp en person precis innan Finsta, åkte 647:an förbi. den var näst intill tom, så den fick stanna och vi fick byta buss.
Jag hamnade bredvid någon ung kille. Efter några minuter tog han ett tuggummi från sin påse och frågade även mig om jag ville ha, jag tackade ja och sen tyckte jag att jag borde vara lite trevlig och prata lite.
Det visade sig att han gick i Ekebyholmskolan i 3:an (dvs i gymnasiet där även jag gick), vi talade lite om varför han flyttade hit till internatet från Örebro (där han kom ifrån), vi pratade om matte och min utbildning. Det var riktigt trevligt faktiskt, det öppnade upp mina ögon för att vara lite trevligare till personer i min omgivning som jag inte känner. Det blir verkligen en gladare stämning när man talar med någon man inte känner. Kanske även ens skräck för att tala inför folk kan släppa. jag har bara blivit dålig på att tala inför publik på äldre dagar, jag var ett riktigt stjärnskott och teaterapa när jag var ung.
Kommentarer
Trackback
