PetitSuedois

Nog önskar jag ibland att jag förde en dagbok. Nog skulle det goda vinna över det dåliga men man skulle ändå se vad mycket skit man går igenom. Även det små sakerna. När jag tänker över alla det små saker man tex går igenom med den här familjen. Alla det små saker som senare blir till stora irritationsmoment.

I början känndes det som att familjen gav mig väldigt mycket, det hjälpte mig att ladda på internet då de hade tid, vilket inte var ofta. Men detta var pappan som hjälpte mig med. Nu när jag tänker på det, helheten. Är det endast pappan som har hjälpt mig med alla saker. Mamman gör juh ingenting. För att vara ärlig. Jag ständar, stryker, hänger tvätt, hämtar barnen och tar dom till aktiviteter. Vad gör hon? Hon handlar mat, vilket är sällan. Nu tex finns det knappt något att äta. Hon lämnar barnen i skolan och lagar väldigt lätt mat, och hon tycker att hon har så fruktansvärt mycket att göra. Det känns som att jag uppfostrar ungarna i veckorna, säger åt dom vad man får göra och inte göra ect.
Jaja, tillbaka till ämnet. Det känndes som att dom gav mig mycket. Men nu känns det som att över nio månader har det inte gjort så mycket för mig, utan jag gör mycket för dom. För en skitlön som inte ens är en lön, utan en student får nästan mer än vad jag gör.
Och med denna lön förväntar dom sig nästan att jag

1.       Ska köpa glass för barnen när dom ber om det

2.       Köpa internet för

3.       Beltala en telefon jag inte vill använda.

Plus förståss min fritid, tunnelbanekort både på fritid och när jag är med barnen, men det är inte det ända. De inkluderar vissa saker i arbetet som inte var sagt och även om saker är små blir det för mycket och ändå känns det som att dom förväntar sig mer.

Jag kan då erkänna att jag nog har blivit en liten bitch på senaste tiden, men det känns verkligen som att dom bulldosar över mig. Gör det, gör det här ect...

Igår tex, när jag strök kläder (vilket jag gör varje dag) i en förbannad timme, så var det några tröjor är ut och in (som alltid), och som inte behöver vara det.  Och nu på senaste tiden har jag fått nog. Så jag strök dom ut och in. Tror du inte att mamman kommer till mitt rum och säger lite halv skrattande, på ett irriterat sätt och säger, Nästa gång, kan du vända dom till sin rätta?
Vad ska jag säga? Jag säger förståss, ja visst, men innerst inne kokar jag och tänker. Du kan väl för fan vända dom kläderna som inte behöver vara ut och in innan du stoppar in dom i maskinen, eller lära dina ungar att ta av dom rätt..

Ungarna har jag verkligen inget emot, dom är verkligen underbara och dom kommer jag verkligen sakna. Något som nu även har slagit mig i tanken, efter att Francoises i frankrike sa.. Jag kom till ett annat land, dvs Italien, kunde inge italienska och blir tvingad att prata engelska med hela familjen, vilket betyder att jag inte har lärt mig proper italienska. När vi tex sitter vid matbordet pratar familjen italienska vilket skulle kunna betyda att jag är det femte hjulet, det som inte förstår något och får sitta där som ett frågetecken. Nu är det juh så att jag förstår till mesta dels vad dom säger, även att dom själva tror att jag inte gör det. Men det är sant. Vad är det för stil egentligen och låta en tjej som är i ett nytt land inte få lära sig språket som pratas i landet?? Och inte heller hjälpa henne eller pusha henne att lära sig??

Men vad som är mest tröttsamt för mig är att dom aldrig planerar, utan på morgonen kan mamman säga att på dagen måste du hämta en av ungarna tidigare.. Jaha, ja då var den dagsplaneringen förstörd för mig..

Vi satt på apertivon, jag och mina kära och tittade på fotboll, jag kännde mig lite stressad runt slutet då jag ville till Doumo för att se matchen då det var 100.000 pers där..
Jag ahde juh bätt mina kopmpisar att fira med mig och jag skulle blli den första att lämna festen, snacka om att jag hade dåligt samvete. Men jag bestämde mig för att dra endå..

Jag, Linnea, Maria och Dario sprang från baren till doumo. Det var kaos när vi kom fram.. Vi kom precis innan den slutade och svetten bara rann, och detta bara efter fem minuter av att man stod där i folkmassan.
Inter vann, så fyrverkerier flög och folk sjöng och hoppade, verkligen minne för livet, plus något som troligen bara händer en gång i livet.

Efter att vi träffat upp Maria bar vi oss väg till Doumo. Det var redan mycket folk som stod vid doumo på morgonen och väntade på att spelet skulle börja, dvs 9 timmar innan.. I sommar värme.
När vi kom fram på kvällen var det fullt, man kunde knappt ta sig fram.
Killar visslade efter oss och sa att vi var brudarna man kunde gifta sig med.. men det var inte allt.. Många trode att vi var tyskar, vilket gjorde oss lite oroliga då min italienska familj hade berättat att man skulle vara försiktig.. Vi som är nörja med våra liv, bestämde oss för att göra att vi kunde för att behålla dom, vilket betydde, köpa en inter halsduk.. :D

På apertivon träffade vi mina fina vänner som även hade presenter till mig då jag fyllde år lite tidigare. Armbanden jag har på mig på denna bild är från Maria. Tack! :D






Jag stal några bilder av Maria som hon tog med sin systemkamera.. så fina.. :D

Lördagen var den första och sista dagen på Linnéas tripp här..
Vi spenderade först en ölfrukost vid doumo



Sedan tog vi en tur mot parken för mer sightseeing..



En felstavad Linnea tex.

Efter parkmyset bar vi oss iväg till Navilie, Jag hade alsdrig avrit där och heller hade aldrig Linnea då det var hennes första gång här.


Navilie eller hur det stavas är floden som går här i Milano, enlligt oss var den inte mycket att se, men vi hade det as kul.




Vi gick till en bar där man kunde spela biljard. Kan kan då säga att jag och linnea inte var dom bästa, men roligt var det.

Drinkarna som alltid var jätte starka.
Nu ska ni få se hur stark en italiensk drink faktiskt är..

Detta är en Jäger redbull, utan redbull då man fick hälla i det själv.


Detta är utan redbull som sagt.. och för att ni ska tro mig har jag även den här bilden- men varför skulle jag ljuga??


En oöppnad redbull..
det var den samma mängd sprit med Linneas drinkar fast det var vodka..

Jag landade i Spanien, Barcelona/Girona- fick ett sms som stod välkommen till spanien. Däefter tog vi en lång biltur till frankrike. Vid gränsen fick jag ett sms som det stod välkommen till frankrike.. haha

Familjen var trevlig och allt känndes bra. Klart det känns anorlunda då det är en ny familj, nya rutiner och allt. Men dom verkade jätte bra och jag tror jag kommer ha det jätte roligt där. Visst, det är en småstad. Men det finns det essensiella, dvs ett gym. Det är allt jag behöver. Flyttar dit den 26 augusti, fast det kanske jag redan har berättat kom jag på. :P

PÅ flygplatsen träffade jag några Candadensare. Dom var ganska söta. Dom skulle till Rom och jag skulle till Milano, lite halv osis, men endå..

alltid när jag kommer hem sent eller har varit någonstans, ska alltid ungarna sluta tidigare i skolan vilket betyder att jag måste vara barnvakt, eller att jag måste ta dom till skolan. och detta säger dom alltid samma dag eller dagen innan. det irriterar mig någefruktansvärt. Plus att jag aldrig får sova i det här huset. i morse tex, började eleonora tjuta och väckte mig.. som tur var somnade jag om efter ett tag. Men jag är fortfarande as trött..

Jag träffade en tjej, det var en solig dag och jag hade en cykel. det hade förvisso hon också, hon sa till mig att hennes pojkvän hade varit otrogen mot henne, så dom hade gjort slut. Hon berättade även för mig att hon ville ha barn så hon funderade på att skaffa barn genom en bank. Jag sa att man kunde det. När hon började gå ifrån mig så sa jag efter henne att hon verkligen borde fundera på att ta tillbaka honom för det är inte ofta man hittar någon man verkligen älskar. Hon sa att det var sant och började cykla iväg. Jag tog min cykel och raceade efter henne och jag kom före henne, sen vet jag inte vad som hände för klockan ringde och det var dags att gå upp. det var en väldigt skön dröm endå. Jag vet inte vad allt dette beyder, men det gör inget.. Synd bara att man inte kan forsätta på samma dröm nästa gång jag går och sover. Btw, allt var i färg, kanske var därför jag tyckte det avr så himla fint.. :D

Nej, jag kan inte säga att jag är en van joggare. Jag kör med vikter och nu förtiden cross-trainer. Men igår joggade jag då gymmet var stängt för lavoro. Idag gjorde jag uppvärmning till parken och den joggade i 30 minuter. När jag kom hem hade jag bskavsår undet fötterna. Det är inte första gången, och tyvärr nog inte det sista. Men varför får man skavsår under fötterna? Jag tror iof att det är för att jag kanske inte knyter skorna tillräckligt hårt och att dom sedan skaver när jag springer. Men jag har ingen aning. Ska kanske ta och göra en reserch på det här. Har ni någon idé varför detta händer??

Funkar internet, nej inte det heller.. Vad är det här egentligen.. Så irriterad man blir då!
Om en halvtimme ska jag åka till Milano och träffa Nina, jag måste handla lite mer träningskläder. Jag har everkligen inte tillräckligt, så jag hoppas att jag hittar det jag söker..

I går, Lördag gick vi på mexicanskrestaurang. Den var smockfull, och Marco hade så klart inte bokat något bord så vi fick vänta i en timme, vilket iof gick rätt fort, men endå.
Därefter åkte vi till en engelsk bar och tog en öl. Klockan blev 3 innan jag var hemma. Marco skulle skjutsa hem mig. Men Dario (killen jag brukade träffa förut som även är min vän) erbjöd sig att skjutsa hem mig, det skulle gå mycket fortare för Marco behövde släppa av Nina först.
Haha, det roliga var att Marco var as förvånad när jag sa att jag skulle åka med Dario. Hahaha..

I fredags sov jag över hos Nina då lördagen var festa di lavoro, vilket betyder att alla är lediga från jobbet och allt är stängt. Även metron och tågen fick jag höra. Så då åkte jag på fredag kväll hem till Nina i Arcore.
Vi tittade på film och pratade och när vi skulle gå och sova (jag sov på en madrass på galvet) såg vi en spindel och sedan nådra konstiga insekter på väggen. Nina dödade dom, men var endå orolig att något småkryp skulle krypa på mig när jag låg och sov. Så min natt gick inte så bra. Jag svettades som en gris under min filt men jag kunde juh inte ta av mig den pga min skräck.

På morgonen på lördagen sprang vi ut på en joggingtur i parken. Lite senare på morgonen så gick vi till Esselunga och köpte råvaror till våran lunch. Allt var jätte smarrigt. Dock åt vi lunch mellan 15 och 16 då vi visste att vi skulle ha en sen middag då vi skulle på mexicansk restaurang med våra vänner.























Vi gjorde mumsig cous cous med zucchini och  rödpaprika. Sedan gjorde vi en vitlöksås och en sallad. MUMS MUMS!!