Varför är man inte som man vill vara?
Jag önskar jag kunde leva på det sätt jag vet att jag skulle vilja leva. Det låter kanske komplicerat men låt mig förklara.
Jag är tacksam för min kropp, och jag har potential att bli vad jag vill, det har väl egentligen alla, men enligt mig är jag inte för långt gången. Vad jag vill säga är att jag har mött människor i vården som inte haft några ben, som inte har haft möljighet att springa eller gå. I början av våren såg jag en man som var ute och joggade i parken som endast hade en arm (och två ben förståss ;D), men han klarade sig väldigt bra med att springa, och han hade viljan att försöka och åter gå till ett normal och vad jag kunde se, ett hälsosamt liv.
Jag är tacksam över att jag har två ögon med syn, två ben, två armar och alla mina fingrar och tår och en bra hörsel, ja normal iaf. Jag är tacksam över att allt ser ut som det ska. Och vad gör jag för att tacka min kropp, och vad har jag gjort förr? Jag äter en massa gift. Dvs socker (det vita giftet), vitt mjöl och dricker måttligt med alkohol. Förr gjorde jag även minimalt med träning och aktiviteter. Är detta ett sätt att tacka den enda kropp jag har och någonsin kommer att ha? En kropp som gör precis allt jag ber om? NEJ! Men ändå gör jag det. Jag har blivit bättre, men dras ändå mer med mitt dåliga jag än det goda jag. Hur kan man träna självkontroll? Hur blir man den människa man önskar man var och man vet man kunde vara?
