PetitSuedois

Nog var det relativt dramatiskt hur vänskapen slutade tidigare idag, men jag kände mig bra. Jag kände mig stark, kanske för att jag redan hade intalat mig med vad det kunde sluta med. Att inte klänga fast sig vid saker är något jag skulle vilja bli bättre på.
Nog känner jag mig visare när jag läser mina buddhisttidningar, man får en helt annan insikt i livet, när man talar med andra människor eller läser vad andra har skrivit.
Något som inspirerar mig och något jag önskar jag kunde leva mera med är;

”Utan fastklängande kan du uppskatta det du har i livet. Om du kopplar ihop det till bodhichitta-praktiken, kan du till exempel säga: ja jag är lycklig över denna sak, men om det finns någon annan som också kan bli lycklig av den – så kan jag ge bort den. Jag är lycklig ändå. Utan fastklängande blir det mer utrymme, mer lycka, mindre oro, mindre rädsla och inte så stelt.”[1]

Men det som även är det svåra är att gå vidare när man vet att man

1.       Kommer sakna det man ”förlorat”, eller ”lämnat”

2.       När personer vägrar lämna ens liv, fast de vet att det är det bästa

3.       Att man vet att man bör lämna saker, för dom gör en inge gott (då andra kunde vara lyckligar med dom), men man lyckas ändå klänga sig fast vid om.

Ingenting har ett perfekt slut, och allt även det lyckliga i livet har något olyckligt (ex att det någon gång kommer ta slut). Men kan man få ett perfekt slut och hur vet man när man bör backa undan??

Låt oss ta exemplet med Enzo.
Jag tyckte vårat slut var perfekt, det var dramatiskt nog att ingen blev riktigt sårad och man kommer minnas hur det slutade. För mig var det perfekt. MEN.... nu är det så att Enzo skrev till mig att han inte gillade hur allting slutade och att han skulle vänta på mig på ”hans” parkbänk 21.10 (den tiden vi brukar ses, då han vet jag slutar normal vid 21) och att han kommer vänta där 5 min, kommer jag inte förstår han.
Men hjälper jag honom att få ett bra slut, betyder det att jag kommer föstöra mitt goda slut och kanske därav får ett sämre slut. Är jag skyldig honom någonting? Jag har fyra timmar på mig att bestämma mig. Och min tanke är nästan redan tagen på att jag kommer gå dit. Så egentligen borde det säga mig att jag inte borde gå, eftersom jag alltid verkar lyckas med att välja fel saker. Dock nu för tiden, har nästan allt gått bra.

Hehe, det får mig att tänka på Magnus Ugglas sång ”Vittring” där han sjunger ”Spelar roll då när man har flytet nästan jämnt”.

Men jag frågade Nina vad hon tyckte, hon sa att hon tyckte att jag ska stanna hemma. Men vill jag gå så ska jag det, men hon tyckte verkligen jag ska stanna hemma. Så mitt bättre jag, säger det samma.. Men är inte det elakt?? Men när jag tänker på det sa han juh inte så jätte snälla saker till mig heller, men han har juh inte sagt förlåt och han skrev egentligen bara för att jag skrev att jag faktiskt kommer sakna honom som vän. Äh va fan, ska jag vara lite drastisk och dramatisk och stanna hemma?? Men fy va elakt och bara låta honom sitta på parkbänken och vänta.. Nej jag skickar ett sms, det gör jag.

”Don´t, I think it was good enough. You don´t want anything to do with me, and you said it pretty clear that you don´t want to spend any more feelings on someone that doesn´t return them the way you want. So why?”

Hans svar

”Do what you want.. but I´m gonna be there anyway, at 21.10 for  5 minuts”

Ok, vad nu det ska betyda. Men nu har jag bestämt mig. Jag stannar hemma och han vet det, nu behöver inte jag känna mig dum för att ha ”lämnat” honom väntandes på en parkbänk.

[1] Att praktisera bodhichitta, Buddhism-nu, Nr1 – 2010/årg. 5