:(
Det är aldrig kul att bli kvar glömd eller vard sist. Varken på gymnastiken eller i en vänkrets.
På gymnastiken kunde jag överleva för även om jag skulle bli vald sist så skulle jag ändå känna mig säker för jagg kände mig omtyckt. Men i en vänkrets är det annorlunda.
Jag känner mig själv och jag trode att min sk. vänner kännde mig med, men jag var inte säker så jag påminde dom hela tiden om hur jag kännde och vad jag tyckte att en kompis skulle vara.
Men endå så gick det ut ur det ena örat och in i det andra. Så jag antar att våran vänskap inte betydde så mycket för dom..
Och det är jobbigt att känna att ens vänner inte alls bryr sig om än.. Utan att man endast är där om den andra inte har den den egentligen skulle vilja vara med. Och som inte anförtror och litar på än..
Jag kan ärligt säga att jag tycker att jag är en bra kompis om personen är en bra kompis till mig.
Men får jag höra saker från någon annan som min kompis inte har berättat för mig, konfronterar jag den och hoppas på att dom ger mig ett ärligt svar, och inte struntar i att svara eller hittar på något annat. Och när denna personen inte säger sanningen, så måste jag prata med någon annan om vad som stör mig.
Och det borde man juh förstå. Att när ens sk. vänner inte berättar sanningen och inte har hänsyn för vad man känner ja då måste man juh prata med någon annan och då kanske jag inte är en sån bra kompis. men det är för att jag har blivit bemött på samma sätt, om inte värre.
Så då om personerna inte vill vara kompisar med än, ja då får man väl gå vidare även om det är svårt.
Men nu är det ännu svårare än vad det skulle kunna ha varit. Hade man berättat sanningen från början så skulle det vara lättare men nu har det tydligen pågott ett tag och sanningen har döljts. Ja då känner jag att man gott bakom min rygg och inte bryr sig.
När jag väl fick veta det, kom det som en chock. Låtsas man veta mer än vad man gör så får man veta mer.. Så allt kom som en chock och jag blev så arg att dom huggit mig i ryggen.. Jag kan inte gå till gymmet, eller till jobbet. för tanken att se dom tillsammans gör mig så arg. Inte för att jag inte är glada för dom, utan för att dom gått bakom ryggen på mig. Men jag kan heller inte säga att jag nu är glada för deras skull, men hade de berättat för mig så skulle jag vara det.
Nu fick jag en bild på min nya sketch av tatueringen, den är skit fin.. Å skärsår har jag på mina armar för alla himla kassar jag har fyllt med presenter idag..
Jaja på torsdag ska jag in å mäta så stor jag vill ha tatueringen.. hehe bäst jag sätter på mig snygga trosor då, eller vad säger du?
På gymnastiken kunde jag överleva för även om jag skulle bli vald sist så skulle jag ändå känna mig säker för jagg kände mig omtyckt. Men i en vänkrets är det annorlunda.
Jag känner mig själv och jag trode att min sk. vänner kännde mig med, men jag var inte säker så jag påminde dom hela tiden om hur jag kännde och vad jag tyckte att en kompis skulle vara.
Men endå så gick det ut ur det ena örat och in i det andra. Så jag antar att våran vänskap inte betydde så mycket för dom..
Och det är jobbigt att känna att ens vänner inte alls bryr sig om än.. Utan att man endast är där om den andra inte har den den egentligen skulle vilja vara med. Och som inte anförtror och litar på än..
Jag kan ärligt säga att jag tycker att jag är en bra kompis om personen är en bra kompis till mig.
Men får jag höra saker från någon annan som min kompis inte har berättat för mig, konfronterar jag den och hoppas på att dom ger mig ett ärligt svar, och inte struntar i att svara eller hittar på något annat. Och när denna personen inte säger sanningen, så måste jag prata med någon annan om vad som stör mig.
Och det borde man juh förstå. Att när ens sk. vänner inte berättar sanningen och inte har hänsyn för vad man känner ja då måste man juh prata med någon annan och då kanske jag inte är en sån bra kompis. men det är för att jag har blivit bemött på samma sätt, om inte värre.
Så då om personerna inte vill vara kompisar med än, ja då får man väl gå vidare även om det är svårt.
Men nu är det ännu svårare än vad det skulle kunna ha varit. Hade man berättat sanningen från början så skulle det vara lättare men nu har det tydligen pågott ett tag och sanningen har döljts. Ja då känner jag att man gott bakom min rygg och inte bryr sig.
När jag väl fick veta det, kom det som en chock. Låtsas man veta mer än vad man gör så får man veta mer.. Så allt kom som en chock och jag blev så arg att dom huggit mig i ryggen.. Jag kan inte gå till gymmet, eller till jobbet. för tanken att se dom tillsammans gör mig så arg. Inte för att jag inte är glada för dom, utan för att dom gått bakom ryggen på mig. Men jag kan heller inte säga att jag nu är glada för deras skull, men hade de berättat för mig så skulle jag vara det.
Nu fick jag en bild på min nya sketch av tatueringen, den är skit fin.. Å skärsår har jag på mina armar för alla himla kassar jag har fyllt med presenter idag..
Jaja på torsdag ska jag in å mäta så stor jag vill ha tatueringen.. hehe bäst jag sätter på mig snygga trosor då, eller vad säger du?
Kommentarer
Trackback
